Svenska författare genom tiderna

Astrid Lindgren, Moa Martinson och Selma Lagerlöf är tre författare som har betytt mycket för den svenska litteraturen. Gemensamt för dem alla är att de under kortare eller längre perioder upplevde personliga tragedier som sedan kom att forma deras författarskap. Moa Martinson lyfte fram misären och fattigdomen i arbetarkvarteren och väckte också stor uppmärksamhet med sin sexuella frispråkighet. Astrid Lindgren stod alltid på barnens sida. Selma Lagerlöf var den första kvinnliga författaren i Svenska Akademien och hon var också den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur. Drömmer du med om att bli författare? Låt dig då inspireras av dessa tre kvinnor.

Författare i alla åldrar inspireras av Astrid Lindgren, Moa Martinson och Selma Lagerlöf

Författare med fokus på de svaga

Astrid Lindgrens barnböcker har översatts till över 95 olika språk. Idéen till hennes debutbarnbok Pippi Långstrump kom till när hennes dotter Karin drabbades av lunginflammation. Den sängliggande dottern bad sin mamma om en berättelse och när Astrid Lindgren frågade vad hon ville höra svarade Karin: ”Berätta om Pippi Långstrump!” Håller du också på med ett manus och drömmer om att bli författare? Skriv ett nytt kapitel i ditt liv genom att spela på online casino. Förhoppningsvis leder det dig till framgång. Astrid Lindgren skrev ner Pippiberättelserna hon från början gett Karin och sammanställde dem till ett barnbokmanus. Gör det med dina bokidéer du också.

Astrid Lindgren bestämde sig för att skicka in sitt manus till förlag, trots att hon kände på sig att det skulle refuseras. Hon hade nämligen skrivit flickkaraktären Pippi som både uppstudsig och småelak. Mycket riktigt: Bonniers skickade snart nog tillbaka en refusering. Men inte gav Astrid upp. När Rabén & Sjögren anordnade en manustävling för flickböcker bearbetade Lindgren sitt manus, skickade in det – och vann första pris. Senare anställdes hon som både redaktör och författare på förlaget. Emil i Lönneberga, Madicken, Mio min Mio och många fler favoriter föddes hos Rabén & Sjögren, där Lindgren blev kvar i resten av sitt yrkesliv.

En proletär och en sagoberättare

På 1920-talet blev Moa Martinson känd som den enda kvinnliga proletärförfattaren i Sverige. Martinson föddes som oäkta dotter till en piga i Norrköping. Hennes fattiga uppväxt, som grundade sig mycket i hennes styvfars alkoholproblem, kom att starkt forma hennes författarskap. Som författare valde hon att skildra kvinnors ofta tragiska situation i samhället. Martinson är mest känd för sin självbiografiska trilogi Mor gifter sig. Böckerna beskriver händelser som utspelar sig i Norrköping i början av 1900-talet. Språket är rättframt, realistiskt och humoristiskt. Moa Martinsons böcker föll i glömska under flera decennier innan de upptäcktes på nytt av kvinnorörelsen på 1970-talet.

Äntligen stod prästen i predikstolen, så börjar Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga. Romanen om den försupne prästen, majorskan och kavaljererna på Ekeby är hennes kanske mest kända roman. Lagerlöf var bara sju år gammal när hon bestämde sig för att bli författare. Hon lyckades med det hon föresatte sig och fick en lång framgångsrik karriär med romaner som Jerusalem, Herr Arnes penningar och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. 1909 mottog hon som den första kvinnan Nobelpriset i litteratur. Barndomshemmet Mårbacka hade tidigare sålts då familjen hamnade i ekonomiska svårigheter, så Lagerlöf använde prispengarna till att köpa tillbaka det.

Motgångar föder framgångar

Astrid Lindgren, Moa Martinson och Selma Lagerlöf har visat att det går att bli framgångsrik som författare om man har talangen och viljan. Alla tre gjorde misslyckade skrivförsök och blev refuserade innan de uppnådde sina genombrott. Deras vägar fram till sina författarskap kantades av olika motgångar. Astrid Lindgren adopterade bort en oäkta son, Moa Martinson blev lämnad av männen och kämpade sig fram som ensamstående mamma och Selma Lagerlöf led av en höftskada och förlorade sitt älskade barndomshem. Gemensamt för dem alla är att de inte gav upp, utan vände motgångarna till någonting positivt.